Mars 2019 Maaliskuu
Månadstävling/Kuukausikilpailu
Tema: Rytm
Domare: Petra Lind
Teema: Rytmi
Tuomari: Petra Lind
(tuomarikommentit alkuperäisellä kielellä)
Domarkommentarer / Tuomarikommentit:
Säg rytm och det första de flesta av oss kommer att tänka på är musik och dans. Men rytm är så mycket mer än det. Det är tågets taktfasta dunk, det är den raska vinterpromenadens knarrande steg, det är vitsippsmatta i skogsglänta, det är skridskobettets skarpa skär, det är volleybollens dämpade dunk mot manschetten … Framför allt är rytmen något som vi alla bär med oss, inombords, i hjärtats blodsusande och taktfasta puls.
Ingångarna till temat rytm är många men att fånga tempot i ett fotografi är inte så enkelt. Åtta föreningsmedlemmars sammanlagt sexton bilder är vad jag har utgått ifrån i min bedömning, och på det stora hela kan man konstatera att fotograferna närmat sig rytmtemat förutsättningslöst och på bred front. Naturen har en självskriven plats i motiven, samma gäller urbana miljöer medan - något överraskande - bara ett fotografi som hänför sig till musikens värld finns med.
I min bedömning har jag gått på två huvudsakliga spår. Jag har framför allt fäst vikt vid bildens estetik i och de känslor motivet väcker hos mig – höjs eller sänks pulsen?
1. Trappan - Tia Tallberg.
En till synes enkel bild som växer i komplexitet ju mera man betraktar den. Rytmen är närvarande i trappgångens virvlande räcken som ackompanjerar de vindlande trappstegsklaviaturen – det är nästan som man hör fotstegen klappra från steg till steg eller tangent till tangent, om man så vill. Det här är en bild med svindlande, suggestivt tempo och sällsam klang.
2. Is - Johan Andersson.
Här utspelar sig naturens egen symfoni framför ögonen på betraktaren. Det är nästan så man kan höra knaket, knarret, knirket och knäpparna när isflaken långsamt rör sig mot varandra i en vårlig dans. Otakten i mönstret får spänningen att stegras. De perfekt rundade flaken spelar sin egen lågmälda melodi som kontrasterar mot de skarpt vindlande sprickorna - de som banar sig fram genom den murknande vårisen i en oregelbunden och oberäknelig takt.
3. Hellepäivä Autzwitshissa - Gugi Väänänen.
Till en början avfärdade jag den här bilden, men kom på mig själv med att återkomma till den, gång på gång. Utan titeln säger den inte så mycket, men tillsammans med titeln och med kunskap om platsens ohyggliga historia är det plötsligt mycket mer än sommarvärme som väller in genom fönstren på vid gavel. Stämningen är dyster, de gistna karmarna följer en gruvlig rytm från det förflutna och i fönsterglasen speglas minnet av otaliga tragiska människoöden. I de buktande rutornas växlingar står tiden stilla.
4. The waves - Leif Wickholm.
Det ryms mycket känsla i en på ytan sett väldigt stillsam bild. I kvällningen: mjukt böljande vågor som välver in mot stranden som en vilsam påminnelse om havets uråldriga puls. Ögonblicket är magiskt,den spegelblanka ytans rundade krusor rullar in mot land i en stilla rytm och famnas av lyckostunden, älsklingsplatsen. Men det som gör bilden intressant är inte det uppenbart vackra, utan snarare det inbyggda löftet om ett stegrande tempo - vitskummande vågkammar väntar kanske redan när morgonen randas.
5. Dans - Staffan weckman.
Det här måste vara fisktärnornas version av flamenco! Den här himladansen mot knallblå bakgrund är en fröjd för ögat. Individerna är fångade i en av pardansens intensiva stunder. Med frasande fjäderpennor möts de i ett perfekt tajmat ögonblick som ackompanjeras bara av vingarnas jämna slag.
- Petra
